Det finns en ordning i byggprojekt som sällan ifrågasätts men som förklarar var pengarna faktiskt försvinner. En vägg som blev fel rivs och byggs om på ett par dagar. En markentreprenad som blev fel innebär att man gräver upp något som redan är återfyllt, packat och kanske asfalterat, och att allt ovanpå ska av först.
Markarbetet är därför den entreprenaddel där misstag kostar mest per kubikmeter och där tidiga beslut binder upp allt som kommer efter. Det är också den del som upphandlas mest slarvigt, ofta på ett pris per timme och en gissning om hur många dagar det tar.
Massbalansen avgör kalkylen
Den enskilt största kostnadsposten i en markentreprenad är sällan grävningen. Det är transporterna.
Massbalans betyder att man räknar samman hur mycket material som schaktas bort och hur mycket som behöver fyllas i, och strävar efter att de tar ut varandra på platsen. Varje kubikmeter som måste köras bort kostar transport, mottagningsavgift och tid. Varje kubikmeter som måste köpas in kostar material, transport och tid en gång till.
Ett projekt med balanserade massor kan vara dramatiskt mycket billigare än ett med samma volym men obalans, och skillnaden syns inte i en offert som anger kubikpris.
Det som stör balansen är materialkvaliteten. Jord som grävs upp går inte alltid att återanvända: lera och organiskt material lämpar sig inte som fyllning under konstruktioner, medan sand och grus gör det. En schaktmassa är alltså inte en schaktmassa.
Massorna kan vara avfall, och det ändrar spelplanen
Här ligger den fråga som oftast överraskar beställare.
Överskottsmassor från schakt betraktas i regel som avfall när innehavaren gör sig av med dem, och att lägga jord på en annan fastighet är därför inte en gratis lösning utan en åtgärd som kan kräva anmälan eller tillstånd. Att använda massor för anläggningsändamål, exempelvis att fylla ut en yta eller bygga en vall, är anmälnings eller tillståndspliktigt beroende på föroreningsrisken.1
Är massorna dessutom förorenade skärps allt. Schakt i mark där det bedrivits verksamhet med kemikalier, drivmedel eller industri kräver normalt anmälan till kommunens miljöförvaltning innan arbetet påbörjas, och massorna ska provtas och klassificeras innan de får lämna platsen.2
Praktiskt betyder det att en tomt i ett gammalt industriområde kan ha en markentreprenad som kostar flera gånger mer än en likadan tomt på åkermark, av skäl som inte har med grävning att göra.
Vatten är entreprenadens svåraste variabel
Ett schakt under grundvattenytan fylls med vatten. Det är trivialt och samtidigt en av de mest kostnadsdrivande omständigheterna i markarbeten.
Att länspumpa ett schakt innebär att grundvattennivån sänks lokalt, och sänkningen sträcker sig utanför tomtgränsen. Det påverkar grannfastigheter: sättningar i lermark, och i äldre stadsmiljö risken att träpålar under befintliga byggnader exponeras för syre och börjar brytas ned.
Bortledning av grundvatten är vattenverksamhet enligt miljöbalken och kan kräva tillstånd eller anmälan, beroende på omfattning och påverkan.3 Det är en fråga som ska utredas innan schakten öppnas, eftersom alternativet är att arbetet stoppas med ett öppet hål på plats.
Dagvatten är den andra vattenfrågan. Hårdgjorda ytor som asfalt och plattor leder bort vatten snabbt, vilket belastar ledningsnätet vid skyfall. Alltfler kommuner ställer krav på fördröjning på den egna fastigheten, alltså magasin, genomsläppliga ytor eller växtbäddar som håller kvar vattnet. Det är ett krav som ska in i projekteringen och inte upptäckas vid slutbesiktningen.
Packningen är det osynliga arbetet som avgör allt
En fyllning som inte packats tillräckligt sätter sig. Konsekvensen syns inte direkt utan efter ett par år, som svackor i asfalten, sprickor i plattsättningen eller sättningar vid husgrunden.
Packning sker i lager, alltså genom att materialet läggs ut i begränsad tjocklek och packas innan nästa lager läggs på. Lagertjockleken beror på materialet och på vilken utrustning som används. Ett tjockare lager packas inte igenom även om maskinen kör tio gånger, och det är ett fel som är omöjligt att se när ytan väl är på plats.
Här ligger också en av de vanligaste orsakerna till tvister om markarbeten. Beställaren kan inte kontrollera i efterhand vad som gjordes, och entreprenören kan inte bevisa att det gjordes rätt. Lösningen är dokumentation under arbetets gång: fotografier av varje lager, uppgift om material, och där det motiveras packningskontroll utförd av oberoende part.
Ledningarna under mark är någon annans egendom
Innan en spade sätts i jorden ska befintliga ledningar vara utsatta. El, fjärrvärme, vatten, avlopp, tele och fiber ligger i lager under gator och tomter, och avgrävningar är både dyra och farliga.
Ledningskollen är den nationella tjänsten där man begär ledningsanvisning inför grävning, och den samordnar frågan till samtliga ledningsägare i området.4 Anvisningen tar tid, ofta ett par veckor, vilket är skäl nog att göra det i planeringsskedet snarare än veckan innan.
Att gräva av en högspänningskabel är en arbetsmiljöfråga i första hand och en kostnadsfråga i andra. Ansvaret ligger hos den som utför arbetet, och en utebliven ledningsanvisning är svår att försvara i efterhand.
Vad som gäller för människorna i schaktet
Ras i schakt är en av de allvarligaste olyckstyperna i branschen, och den drabbar särskilt mindre projekt där schakten är grunda nog att verka ofarliga.
Grundregeln är att schaktväggar antingen ska ha tillräckligt flack släntlutning eller stödkonstruktion, alltså spont, stämp eller gravlåda. Vilken lutning som är tillräcklig beror på jordarten, på hur länge schakten står öppen och på om det finns laster intill kanten, exempelvis upplagda massor eller en maskin.5
Lera som ser fast ut kan rasa utan förvarning, särskilt efter regn eller när schakten stått öppen några dagar. Det som gör olyckorna så allvarliga är att en kubikmeter jord väger över ett ton och att den som blir begravd till midjan inte kan gräva sig loss själv.
Så bör en markentreprenad upphandlas
Sex saker skiljer en offert som håller från en som spricker.
- Geoteknisk undersökning före upphandling. Utan den prissätts arbetet mot en gissning, och skillnaden mellan fast botten på två meter och på tolv är hela kalkylen.
- Tydlig hantering av massorna. Vem äger dem, vart går de, vad kostar mottagningen och vem bär risken om de visar sig förorenade?
- Ledningsanvisning inhämtad och redovisad innan start.
- Reglering av vad som händer vid ändrade förhållanden. Berg där det inte skulle finnas berg, vatten där det inte skulle finnas vatten. Standardavtalen ger ramar, men fördelningen behöver vara uttalad.
- Krav på dokumentation av packning och lagertjocklek, eftersom det är det enda sättet att kontrollera arbete som ska täckas över.
- Avgränsning mot nästa entreprenad. Vem gör dräneringen, vem sätter brunnarna, vem svarar för höjdsättningen mot husgrunden.
Det sista är den vanligaste orsaken till att markarbeten och husbyggnad kolliderar. En grundläggning som förutsätter en viss nivå och en markentreprenad som satt en annan blir en dyr diskussion när betongen redan är gjuten.
Entreprenörer som arbetar med hela markskedet, alltså schakt, ledningar, fyllning och finplanering i samma uppdrag6, minskar antalet gränssnitt just där de flesta felen uppstår.
Ett välutfört markarbete är helt osynligt. Det märks bara som frånvaron av svackor, sättningar och vatten i källaren, och det är precis därför det är så lätt att spara in på.
Noter
1. Naturvårdsverket, vägledning om återvinning av avfall i anläggningsarbeten samt hantering av schaktmassor.
2. Naturvårdsverket, anmälan och åtgärder vid arbete i förorenade områden enligt miljöbalken.
3. Havs- och vattenmyndigheten, vattenverksamhet, bortledning av grundvatten samt tillstånds- och anmälningsplikt.
4. Post- och telestyrelsen, Ledningskollen, den nationella tjänsten för ledningsanvisning inför grävarbeten.
5. Arbetsmiljöverket, föreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete, schaktning och rasrisk.
6. AK Entreprenad, mark- och anläggningsarbeten. akentreprenad.se